Bra om bön

Det är säkert fler än jag som någon gång funderat över bön och ställt sig frågor som:

- Hur ber jag bäst för att Gud ska lyssna?
- Hur ofta ska jag be?
- Varför får jag inget bönesvar?
- Vad är bön egentligen?
- Kan jag be om vad som helst?

Sven Reichmann behandlar ämnet bön i undervisningen "Lönar det sig att be?". Huvudbudskapet är att vara ödmjuka, bedjande Guds barn, att vi ska se fram emot Jesu återkomst, och att bön aldrig är en teknik. Den tar också upp att ju närmare slutet, innan Jesu återkomst, vi kommer, desto svårare blir det att be. Vår uppmärksamhet riktas till världen, och allt som händer runt omkring oss, istället för att uppehålla vår dyrbara relation till vår Fader.

Här kan du lyssna på undervisningen: Länk till "Lönar det sig att be?"

Ta dig gärna tid att läsa följande vackra gamla psalm. En bra bön helt enkelt!

Herre, lär mig bedja,
Herre lär mig tro!
Blott hos dig mitt hjärta
finner frid och ro.

Herre, lär mig älska,
älska såsom du!
Med din egen kärlek,
fyll mitt hjärta nu!

Herre, lär mig offra,
som du offrat dig.
Dina fotspår följa,
när du kallar mig

Herre, lär mig lida,
tålig, from och mild.
Och så återgiva,
i mitt liv din bild!

Herre, lär mig bida,
dagen, som skall gry.
Vaka, bedja, medan
nattens väkter fly!

(Text: Linus Hellzon)

Jesus hittar sina vilsna får

(Vittnesbörd från en syster i Herren)

Häromdagen, då jag läste Jesu fasta försäkran att "ingen skall gå förlorad som Fadern givit honom utan denna skall uppstå på den yttersta dagen", blev jag påmind om en egen upplevelse, ett vittnesbörd, som visar på sanningen i dessa Ord.

Hela bibelsammanhanget står att läsa i Joh 6:37-40:

37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.
39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

Ett ytterligare bibelställe som berör samma ämne, är när Han letar efter det förlorade fåret tills Han finner det. Luk 15:4-6:

4 "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?
5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.
6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.

Det finns många ytterligare liknande Ord, som handlar om Guds Faderns Kärlek och trofasthet gentemot sina barn.

Och nu till vittnesbördet som jag blev påmind om.

I mitt yrkesverksamma liv som sjuksköterska hände att jag fick i min vård en man i 70-årsåldern, som hade magcancer. Han var såpass sjuk att han inte kunde ligga på allmän sal längre, utan fick läggas på enskilt rum, döende och med dropp.

Jag bytte dropp på honom en gång och bad i mitt hjärta om att få ett tillfälle att få tala om Jesus med honom!

Plötsligt talade han:"Tror syster, att jag någonsin kommer upp ur den här sängen igen?"

Jag svarade försiktigt, att livet står i Guds hand.

Han var tyst ett tag, suckade djupt och sa:"Ja, Jesus ja".

Jag frågade om varför han talade om Jesus (många talar om Gud).

Och då började han berätta om sin troende familj, hur änglar hade kommit och hämtat hans 14-åriga syster, när hon dog i TBC. Han flyttade senare till stan och "kom bort från Jesus" och hade inte haft kontakt med kristna eller gått på kristna möten. Han hade gift sig med en icke troende och fått två döttrar. Och detta, att han kommit bort från Jesus, hade hänt för hela 50 år sedan!

Han frågade mig: "Tror syster att Jesus tar emot mig nu?"

Jag svarade honom att det vet jag att Han gör och frågade om vi skulle be tillsammans? Ja, det ville han.

Jag började be, men hann inte mer än några ord, så hörde jag ett rungande "Halleluja Jesus!!!" och han jublade i tacksägelse länge och så vände han sig till mig och bad mig läsa ur Gideoniternas NT som låg i sängbordet. Jag läste Johannes första kapitel. Han var överlycklig!

Så kom nästa dag. Då gick det ej att känna igen honom! Han hade bytt färg! Huden lyste inifrån som av ett ljust gulaktigt sken, ögonen bytts till en kristallklar blå färg (var tidigare grå) och när jag tittade ner i dem fanns ingen botten, som en djup, djup källa utan slut! Himmelens härlighet hade flyttat in!

Alla märkte denna förändring, som var så påtaglig!

Jag läste sedan varje dag ett stycke ur Johannesevangeliet tills han gick hem till härligheten efter fem dagar.

Detta är ett kärt minne för mig, och ännu mer att här besannas Bibelorden ovan. Tänk, att Herren ej ger upp! I detta fall tog det 50 år.

/I.B.

En gammal sångtext nedan, berättar om vår Herde Jesus ihärdiga sökande efter sitt vilsna får:

1.
De nittionio vila tryggt Inom fårahusets hägn,
Men ett av fåren än irrar skyggt
Där ute i storm och regn,
långt borta i marken, vild och hård,
Långt borta från hulde herdens vård.

2.
Du nittionio hemma har, Äro de för dig ej nog?  
- Nej, ett är borta, är herdens svar,
Och irrar i ödslig skog.
Om vägen än blivet brant och svår, 
- Jag går dock att söka upp mitt får.

3.
Hur djup var den hemska, strida flod,
Och den natt hur mörk och svår,
Där herden vandrande huld och god,
Tills åter han fann sitt får.
Dess rop uti öknen hörde han.
Så sjukt och så hjälplöst han det fann.

4.
Men varför är stigen röd av blod,
Där på branten den går?
- Det blodet gjutits av herden god,
Som sökte sitt vilsna får.
- Men var har du sargat handen säg?
- På törnena där vid villsam väg.

5.
Från berg och dal till himlens höjd
Nu ett rop av glädje går:
- Nu juble alla med lust och fröjd!
Han har funnit sitt vilsna får.
Hör, hur änglarna jubla högt till svar:
Han funnit sitt får som borta var!

Av Elizabeth Clephane, bearbetad av Daniel Hallberg

Jag såg en stjärna falla

Jag blev idag ledd till en sång som heter "Jag såg en stjärna falla", skriven av Carl Boberg i slutet av 1800-talet. Även om den skrevs för länge sedan så är den högaktuell för oss som lever idag.

Sången handlar om att Jesus kommer snart, och att vi kristna ska göra oss redo för Hans återkomst. De "stjärnor som faller" handlar om de kristna som på ett eller annat sätt lämnar den smala vägen, och kommer bort ifrån källan Jesus Kristus. Jesus själv nämner i evangelierna att stjärnor kommer att falla strax innan han kommer tillbaka (Matt 24:29, Mark 13:25). En stjärna är här en bild av kristna individer.

Jag själv är en sådan kristen, en stjärna som föll, som lämnade den smala vägen för att istället gå den breda vägen. För drygt 20 år sedan, i min tonår, lämnade jag den församling jag var med i. Jag trivdes inte där, och förstår nu såhär efteråt att en stor orsak till att jag inte trivdes var för att mycket som försiggick i församlingen var människors verk och påhitt. Det var religiöst, och var inte fött av Gud. Tongången var ganska hård och fördömande. Den fick mig att känna att jag inte dög och räckte till.

Under alla dessa 20 år som jag var borta från Gud, så lämnade jag egentligen aldrig tron. Det fanns en liten, liten låga kvar på veken. Det största motståndet att komma tillbaka till Gud var min felaktiga föreställning att jag inte längre var välkommen tillbaka. Jag trodde att jag var fördömd för alltid.

En vacker sommardag, för ca 1,5 år sedan, så började jag få en längtan tillbaka till Gud. Idag förstår jag att det var Jesus som hade letat upp sitt förlorade får. Jag fick en ny chans, en ny inbjudan, och jag tackade JA. Och för denna andra chans är jag Honom evigt tacksam!

Nu vet jag att jag är förlåten, och är älskad av Gud. Jag visste ju att Gud förlåter alla människor, men ändå stod det inte klart för mig att det även gällde mig. Det kan låta dumt i andras öron, men den onde vet vilka lögner som fungerar på var och en av oss - allt för att vi ska falla ur Kristus och mista vår kraft och styrka att vara ett ljus för vår mörka omvärld.

Det är en speciell tid vi lever i nu. Det är en tid av avfall, en tid då Kristi brud renas. Vi alla får ett val, att antingen älska våra liv här i världen, i det jordiska, eller om vi vill mista våra liv och leva i efterföljelse till Jesus. Det är en kort stund vi lever på jorden, jämfört med den evighet som sedan väntar oss. Så egentligen borde ju valet inte vara så svårt?

Om du vet med dig att du tappat tron på Jesus, om du vet med dig att du inte längre vandrar på den smala vägen med Jesus, så ta din chans att vända om till källan Jesus Kristus. Du är mer än välkommen! Än finns det liten tid kvar innan Han kommer åter.

Ta dig gärna tid att läsa sångtexten nedan, för den är från Herren:

1.
Jag såg en stjärna falla
Ifrån Guds himmel blå
Då tänkte jag på alla,
Som bort från Jesus gå.

2.
O, många tusen själar,
Som förr hört Jesus till,
Nu blivit syndens trälar
Och fara åter vill.

3.
De hava mist sitt fäste,
Sin Gud, sitt hopp, sin tro,
Som fåglar utan näste
De hafva ingen ro.

4.
O fallna stjärnor arma,
O, lampor utan glans!
Må Herren sig förbarma
Och bringa er till sans

5.
Stån upp, I släckta vekar,
Och söken nåd hos Gud!
Flyn ut ur Sodoms lekar
Och frukten Herrens bud

6.
Den blinda världen skalkas
Och drömmer tiden bort
Men domens fasor nalkas
Med jämmer inom kort

7.
Man skämtar ej bort döden
Och ej bort Herrens dom,
Man tvivlar ej bort glöden
Som brinner där bortom.

Kör:
Stån redo bröllopstärnor,
Si, Jesus kommer snart!
O, vaknen fallna stjärnor,
Stån upp och lysen klart!

Endast kärleken segrar

Vi har en kamp att utstå här på jorden, var och en av oss. Efter att vi väl har tagit emot Jesus som vår frälsare och blivit födda på nytt, så består vår kamp i om vi står fasta och håller ut i vår tro på Jesus, och om vi håller Guds bud, dvs kärleksbudet att älska Gud och älska varandra.

Människor kan vara svåra, och vi är ju alla inte mer än människor. Vi kan lätt bli griniga och sura, titta snett på dem som begår misstag eller är dumma, och tycka att vi själva är bättre än andra. Så fort vi börjar tänka i sådana banor, och börjar känna irritation över andra människor, så lämnar vi en öppen dörr för vår motståndare att så av sitt ogräs. Vi går ut i mörkret, med andra ord.

I Romarbrevet kap 12 har aposteln Paulus lämnat oss några goda råd:

9 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.

10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.

12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.

14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.

15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.

16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.

17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.

18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.

20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.

21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Det kan kännas som en tuff läsning, ovanstående verser. Speciellt om vi är besvikna, och sårade, och har det allmänt tungt för tillfället. Hur ska jag klara av att var sådär god som Paulus manar oss till? Det verkar som en omöjlig uppgift. Kanske klarar vi det om vi anstränger oss ordentligt, och biter ihop?

Jag tror inte att det är meningen att vi ska bita ihop, och kväva våra besvikelser. Det gör oss inte fria. Det gör oss inte till bättre människor. Det gör oss bara sammanbitna och förbittrade i förlängningen. Det kanske fungerar ett tag, men bara tills vi inte orkar längre.

Faktum är ju att vi lever här på jorden, en ofullkomlig värld, och måste räkna med att människor är svåra. Detta måste vi på något sätt stå ut med ända tills Jesus kommer tillbaka. Men hur ska vi klara detta?

En alldeles utmärkt idé och lösning på problemet är att först och främst sätta tillit och förtröstan på Gud och inte på människor. Då faller vi inte lika lätt. Istället så har vi Gud till vår hjälp. All trösts Gud. Vi kan gå till Honom när det är tungt. Gråta ut i Hans famn. Han ger oss kraften att klara igenom svårigheter. Han om någon vet vad var och en av oss går igenom. Han känner allt och alla. Han vet alla våra tankar.

Gud ger oss alltså kraften att inte falla när vi hamnar i svåra situationer. Och Gud ger oss även kraften att göra goda gärningar, som att exempelvis önska vår värsta fiende allt gott. Men vi kan bara räkna med att få denna kraft om vi själva väljer att vända oss till Gud, om vi väljer att vilja göra gott, framför att vilja göra ont.

Tänk vad enkelt egentligen! Vi behöver inte anstränga oss mer än att vi VÄLJER att ta emot Guds hjälp. Kanske tycker du att det ändå känns för svårt? Tänk då på Guds löfte om att vi utsätts inte för svårare situationer än att vi faktiskt kan klara av dem. Det kan se omöjligt ut för oss människor, men för Gud är allt möjligt. Det är bara att välja, och Gud vill att vi ska välja det goda, att vi ska välja kärleken som segrar till sist. Och kärleken har vi egentligen redan tillgång till, genom den Helige Anden, som Gud gett oss. Men vi kan alltid be om mer kärlek.

Rom 5:5
Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

En sång som handlar om kärlekens segrande kraft i svåra situationer är "Endast kärleken segrar", skriven av Charlotte Höglund:

Du kan aldrig segra
så länge du hatar

Du kan aldrig vinna

över ondska med hat

Endast kärleken segrar
kärleken segrar
Endast kärleken segrar
över ondska och hat

Hatet fräter sönder dig
och binder dig i ensamhet
Övervinn din bitterhet
med rätta vapenslag
Räck din hand till försoning
sluta tänka tillbaka

Våga tro på kärleken 

och du ska segra till sist

Endast kärleken segrar…

Älska den som hatar dig

välsigna den som hånar dig
bed för den som sårar dig

och handlar kärlekslöst
Låt dig aldrig förbittras
hatet kväver din glädje
Lämna allt i Herrens hand
och du ska segra till sist

Endast kärleken segrar

kärleken segrar

Endast kärleken segrar
över ondska och hat

Den ansiktslösa väckelsen

Vid flera tillfällen har jag nu hört talas om att vi kommer att få uppleva en "ansiktslös väckelse". Igår hamnade jag på en blogg som en predikant vid namn Martin Reen innehar. Där fann jag att även Martin fått en uppenbarelse från Gud om en kommande ansiktslös väckelse. Det handlar om den sista tidens väckelse innan Jesus kommer tillbaka.

De ansiktslösa är de Jesu efterföljare som gör avkall på allt sitt eget, och låter Jesus forma dem. De vill inte göra sig ett eget namn, utan har enbart en önskan om att förhärliga Jesus.

Martins inlägg om den ansiktslösa väckelsen är ett viktigt och allvarligt budskap från Herren till oss alla. I budskapet fanns även den mörka andevärldens strategi för att motverka denna väckelse. Här är ett utdrag från blogginlägget om detta:

"Detta var de fästen som Gud visade mig att de ville upprätta (Det finns naturligtvis många fler, men det var dessa som Gud visade mig.):

1. Personkulten. För att hindra att den ansiktslösa skara som följer Lammet vart det än går blir förlöst, kom andefurstarna överens om att upphöja människor och låta predikanter och ledare få alltför stort ljus på sig, så att människor följer dem istället för Lammet. Jag såg att de kristna som föll för detta istället för att bli ansiktslösa fick ett ansikte som liknade den människa som de följde i den andliga världen. De blev kopior av den människa de följde.

2. Fariseismen. För att hindra den kärlek som Gud vill ge sina barn till varandra, och som är nödvändig för att Gud skall kunna upprätta sitt folk, beslöt de att försöka upprätta en fariseeisk hållning som gör att man dömer varandra och inte vill acceptera något annat än den form man själv representerar. Denna hållning gör också att man tar avstånd ifrån den man upplever vara mer ofullkomlig än man själv är. De som föll för detta blev alltmer kritiska och dömande emot Guds verk, och blev en avbild av åklagaren i den andliga världen. Istället för att bli ansiktslösa blev dessa lika åklagaren.

3. Samfundsdyrkan. Man beslöt att upprätta ett fäste av samfundsdyrkan, så att man inte följer Jesus, utan det samfund man tillhör. Detta skapar religion, därför att man blir efterföljare av ett system, och inte en person. De som föll för detta såg ut som människor instängda i fängelse i den andliga världen.

4. Intellektualism/Emotionalism. Man beslöt att betona intellektuelt eller den känslomässiga upplevelsen, så att dessa blev viktigare än Guds ord. De som föll för detta liknade soldater utan svärd, och de blev lätta byten för fienden.

5. Kontroll och förtryck. Man beslöt att bland ledare försöka upprätta fästen av kontroll och förtryck. De ledare som föll för detta skapade system och administrationer som stängde för Andens frihet, och dessa liknade småpåvar i den andliga världen. Detta därför att de tog Jesu plats som medlare mellan Gud och människa.

6. Fattigdom. Man beslutade att försöka upprätta ett fattigdomsideal i församlingarna så att de pengar som behövdes för att bygga Guds rike inte skulle finnas, och därigenom skulle Guds verk stoppas. De som föll för detta liknade tiggare i den andliga världen. De gjorde fattigdomen till sin avgud.

7. Fruktan. Man beslutade att upprätta fästen av fruktan för att ta modet av de troende, för fienden vet att den som är rädd inte vågar satsa för Gud. Fruktan förlamar oss. De som föll för detta såg ut som stenstatyer i den andliga världen, därför att de aldrig vågade ta ett steg för att bygga Guds rike. De var som förstenade av fruktan.

Jag såg hur dessa fästen upprättades och hur många föll, men jag såg också hur många övervann detta. De övervann genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. De älskade Lammet mer än sitt eget liv, och följde Lammet vart det än gick. Jag såg också hur många av de som hade fallit för dessa fästen fick upprättelse genom Guds nåd. Dessa fästen bröts slutligen ned, för de kunde inte stå emot den ansiktslösa skara som var korsmärkta och hade Guds ljus över sina liv. Jag såg hur Guds rike segrade i Sverige.
Därefter slutade synen. "

Läs gärna hela blogginlägget "Syn om en kommande ansiktslös väckelse" på Martins blogg.

Vara trogen i det lilla

Igår lyssnade jag på en predikan av Barbro Erling, som jag gärna vill rekommendera. Det handlar om att förbli i kärleken, förbli i Ordet, förbli i Kristus, oberoende av vad som händer runt omkring oss. Det handlar om att kunna vara trogen i det lilla, att leva det kristna livet även bakom stängda dörrar, i vardagslivet, på jobbet, i hemmet.

Det handlar om vårt hjärtas attityd till vår omgivning, det handlar om att vi väljer att vilja vara trogna, att vi väljer Faderns vilja, och då ger Gud oss förmågan/kraften att klara det kristna livet att förbli i kärleken. Vår kamp är just denna, att förbli i kärleken, att hålla kärleksbudet.

Lyssna här!

"Som din dag, så skall din kraft ock vara"