Här följer min dröm:
I drömmen stod jag nedanför en rulltrappa. En kvinna kommer fram till mig med en liten hund med sig. Hunden var den minsta hunden jag någonsin sett. Brunfärgad, med smala ben som skakade av nervositet, stora och ledsna ögon, och en liten grön jacka på sig så att den inte skulle frysa.
Kvinnan sade till mig att den lilla hunden inte trivdes någonstans, och att flera människor innan henne hade försökt hitta ett tryggt hem till hunden utan att lyckas.
Jag tyckte synd om hunden och tog upp den i min famn. Inte heller i min famn trivdes den, utan den skruvade nervöst på sig, och darrade i hela kroppen.
Jag gick iväg med hunden, och tog rulltrappan upp till ovanvåningen. När jag kom upp vid rulltrappans slut, ser jag en man komma ut från ett ljust rum för att möta oss. I hans famn ser jag att han bär på en korg. Det ser ut som en hundkorg. Och i korgen ser jag att det finns något mer.
Jag möter upp mannen och i samma stund som vi möts, så hoppar den lilla hunden över till mannens famn, och lägger sig i hundkorgen. Jag tittar ner i hundkorgen, och får se hur den lilla hunden ligger i en hjälm i korgen. På samma gång som hunden lade sig i hjälmen så somnade den, och jag fick känslan av att här, i denna hjälm, trivdes hunden gott. Äntligen hade hunden funnit sitt trygga hem! Nu kunde hunden vila tryggt och fridfullt.
Hur kan vi tolka denna dröm? När jag funderade över vilket budskap nattens dröm hade så var det två saker som kom starkt till mig.
1. Vi som kristna har möjlighet att visa våra medmänniskor var frälsningen finns, genom att vi leder dem till Jesus.
Hunden i drömmen kan symbolisera de trötta människor som söker efter trygghet och vila i denna världen, men ännu inte funnit den sanna vilan och frälsningen hos Jesus Kristus. Det finns många människor ute i världen som fortfarande inte fått höra evangeliets glada budskap. Jag själv i denna dröm kan symbolisera en kristen, som ju har kunskap om var frälsningen finns. Vi som är kristna kan alltså hjälpa trötta människor till den sanna tryggheten och vilan genom att leda dem till Jesus.
2. Det finns många bland oss kristna som lider av fruktan och har svårt att finna vilan och friden hos Jesus Kristus.
Speciellt i dessa tider, när det börjar skaka alltmer och framtiden här på jorden ser alltmer oviss och osäker ut, så är det många av oss kristna som blir paralyserade av fruktan. Vi som är starkare i tron kan hjälpa och uppmuntra de som är rädda och tvivlande.
I drömmen somnade hunden i en hjälm. Denna hjälm fick mig att tänka på "frälsningens hjälm". Den är en del av vår vapenrustning som Paulus skriver om i Efesierbrevets 6:e kapitel. Denna vapenrustning behöver vi för att kunna stå fasta och behålla fältet när fienden trycker på.
Vi kan också läsa om frälsningens hjälm i 1 Tess 5:5-11:
5 Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
6 Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.
7 Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
8 Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.
9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
10 Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade.
11 Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
I detta sammanhang kan vi se att frälsningens hjälm är "hoppet om frälsning". Om vi har tagit emot Jesus Kristus i vårt hjärta, och har blivit födda på nytt, så ska vi alltså inte behöva tvivla om att vi vinner frälsningen. Trots detta är det många kristna som lider av fruktan som grundar sig i att de saknar vissheten om att de blir frälsta. Många är osäkra på vart de kommer att tillbringa evigheten om de dör. Och ytterligare några kristna är rädda för att Jesus snart kommer tillbaka och att de inte blir hämtade av Jesus till evigheten, utan istället drabbas av vredesdomen. Men i bibelverserna ovan kunde vi ju läsa att vi kommer att få leva evigt liv tillsammans med Jesus, oavsett om vi lever eller hinner dö i detta jordeliv innan Jesus kommer tillbaka för att hämta oss.
Jag tror främst att denna fruktan handlar om att vi fortfarande inte fullt ut förtröstar på Gud och inte fullt ut har lärt känna Guds son Jesus Kristus och Gud vår Fader i himmelen. Många av oss kristna, kanske de allra flesta (?) fastnar dessutom i att leva jordelivet. Vi tappar bort evighetsperspektivet, och glömmer Gud. Som kristen ska vi ju komma ihåg att detta livet som vi lever här på jorden inte är vår slutstation. Denna period vi lever här är bara en kort rök jämfört med evigheten.
Fruktan är fruktansvärd. Den håller oss bundna och paralyserade. Friden och tryggheten finner vi hos vår Herre Jesus Kristus och Gud vår Fader i himmelen. Och den friden och vissheten om frälsning får vi om vi på allvar vänder om från vårt jordeliv som kan binda oss så hårt, och söker oss till Gud och lär känna Fadern och Sonen.
Vi som är kristna bör sprida ljuset, sprida evangeliet om Jesus till de som lever i mörker. Att berätta om Jesus är något självklart för de flesta kristna att vi ska göra, även om många av oss är dåliga på att leva upp till det. Men vi får heller inte glömma bort att uppmuntra varandra, dvs uppmuntra andra kristna, till att göra gott, och leva i kärlek.
Guds vilja är att vi tror på vår Herre Jesus Kristus som vår frälsare, och följer kärleksbudet att älska din nästa som dig själv. Och vem är då din nästa? Jag är fullt övertygad om att vår nästa är ALLA människor. Gud älskar ALLA människor och det står i Bibeln att Jesus dog för ALLA människor. Gud gör alltså ingen skillnad på om du är fattig eller rik, kristen eller muslim, grekisk-ortodox eller pingstvän, ung eller gammal, frisk eller sjuk, dum eller snäll, svensk eller tysk, jude eller palestinier. I Jesu Bergspredikan i Matt 5:44-48 kan vi läsa följande:
44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också?
47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?
48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Vi ska alltså vara fullkomliga som vår Fader och älska ALLA, även de som vi själva tycker är dumma. Men hur kan vi klara det? Det finns bara EN som kan klara det, och det är Jesus Kristus. Med Jesus Kristus i oss, så kan vi stå upp och vara ljus i denna värld som bara blir mörkare och mörkare.
Och hur blir vi ett ljus? Det kan vi bli om vi på allvar ger våra liv till Jesus. Såsom Jesus gav sitt liv för att vi skulle få leva, så kan vi ge livet tillbaka till honom. Det är ett val vi gör. Om vi från djupet av vårt hjärta säger "Ja Jesus, jag vill verkligen ge mitt liv tillbaka till dig. Använd mig som DU vill, och inte som JAG vill", så får vi hjälp från Gud att frigöra oss från jordens bojor, och bli mer och mer lika Jesus Kristus som ju är vårt ljus. Ju mer Jesus i oss, desto mindre kvar av oss själva. Ju mer Jesus i oss, desto starkare ljus för vår mörka omgivning.
Tänk att få kunna säga som Paulus i Gal 2:20:
"och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig."
Jag tänker återigen på den lilla hunden i min dröm. Rädd, liten och ensam, sökande i denna värld efter ett tryggt hem. Men till slut fann hunden ett tryggt hem, och det hemmet fanns i frälsaren Jesus Kristus famn. Just detta, att endast EN kan ge ett tryggt hem, är kanske det viktigaste budskapet till oss alla från denna dröm. Endast EN ENDA i denna mörka värld vi lever i kan ge oss frälsning.
Om du inte redan har funnit Jesus, så sök dig till Honom.
Om du har funnit Jesus, så dela med dig av om Honom till andra som lever kvar i mörkret.
Som avslutning en fin psalm som handlar om DEN ENDE, vår frälsare Jesus Kristus:
1.
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas oro stillas,
blott med ting, som skall till slut förgå?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordens glädje värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?
2.
Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus,
som mig älskat intill korsets död,
o, varthän i hela vida världen
skulle jag väl fly i hjärtenöd?
3.
O hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och död,
utan honom är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig nöd.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o hur vore det att dö en gång,
utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång.
4.
Men nu har jag allt, ja allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår.
Om jag ägde Jesus, endast Jesus,
och i hela världen intet mer,
o, så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mig ger.
Text av Anna Ölander, 1922
