Den senaste veckan har det diskuterats på kristna forum om en konferens som kommer att hållas i Malmö i augusti, där tre namnkända predikanter från USA, ska undervisa om helande.
Just dessa tre herrar/predikanter är kända för att komma ifrån samma rörelse, som vi brukar kalla för "profetrörelsen", med stark koppling till platser som Toronto, Lakeland och Pensacola. Jag har själv ingen större erfarenhet av denna rörelse, men jag har bekanta som bl.a. varit i Lakeland, och har på så vis en viss insyn i den.
Inom kristenheten har det höjts många kritiska röster mot denna rörelse. Den vanligaste kritiken är att profetrörelsen har för stort fokus på det övernaturliga, såsom tecken och under, "smörjelsen", nådegåvor, Guds kraft, helande, "andens manifestationer" och "påfyllning av den helige Anden".
En del kristna går så långt i sin kritik att de förkastar ALLT som har med under och tecken, och den helige Anden att göra. Istället förlitar de sig helt på sitt egna intellekt. Det finns ytterligare kristna som lever i fruktan, och är så rädda för att hamna fel att de blivit rädda för allt som är övernaturligt.
Som jag själv ser den kristna vandringen här på jorden är vi helt beroende av Jesus. Utan Honom kan vi ingenting göra. Han är den som plockar upp oss när vi snavar och faller. Han är vårt ljus och håller oss på vägen. Om vi har Jesus Kristus som Herre i vårt liv, om Han är vårt huvud, om vi ger våra liv tillbaka till Honom, såsom Han gav sitt liv för att vi skulle få leva, så möjliggör vi för Honom att leda oss in på underbara vägar, där vi bl.a. kan få möta mirakel, både stora som små.
Jag tror på under och tecken, att Gud gör mirakler idag. Vad gäller exempelvis helande, så finns det inom min egna familj ett flertal exempel på fysiska helanden. Om mirakler i mitt egna liv, kan jag berätta att jag själv är sjuk sedan ett par år i "utbrändhet", men upplever ofta att jag får övernaturlig kraft från Gud att skriva och läsa, och klara situationer som jag annars inte har egen förmåga att klara av.
Att vilja uppleva mirakler från Gud, att vilja se under och tecken, tror jag inte är fel. Men jag tror att vi hamnar fel om vi helt okritiskt tror att allt övernaturligt är av godo. Bibeln säger tydligt att vi ska pröva alla andar, om de kommer från Gud. Jesus själv varnar oss i bl.a. Matt kap 24, för att det kommer många falska profeter, och sådana som kallar sig "smorda" som ska utföra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda (dvs Guds barn). Alltså kan vi inte förutsätta att Gud är inblandad så fort vi ser ett under eller tecken. Men vi får inte gå så långt i vårt ifrågasättande, att vi till slut blir rädda så fort vi ser ett tecken eller under. Det är som en balansgång - och den enda som gör att vi kan hålla balansen är Jesus. Om vi vill följa Honom, och inte oss själva eller andra människor, såsom "stora predikanter", så kan vi lita på att vi kommer rätt.
Vad gäller dessa predikanter, som nu i augusti ska besöka Sverige, så vill jag klart uttrycka att jag inte är rätt person att ställa mig upp och döma ut dessa tre herrar som "falska profeter". Men jag tror att vi alla gånger kan lita på att vi gör rätt, och gott i Guds ögon, om vi prövar deras undervisning mot Ordet. På så vis visar vi Gud att vi först och främst litar på Honom och Hans ord, och inte på oss själva eller någon annan. Vi är trogna Honom.
Jag har personligen fått lära mig att allt som kallas för "Guds kraft" inte per automatik innebär att det verkligen är fråga om Guds kraft. Och kanske är det en Guds tanke och mening att min erfarenhet kring detta har en stark koppling till just ovan nämnda Profetrörelsen, och särskilt till en av de tre predikanter som ska komma till helandekonferensen i Malmö. Min egen upplevelse har gjort mig minst sagt fundersam över denna Profetrörelse.
Det händer att jag får drömmar och syner från Gud, som kommer till mig via den helige Anden. Ofta är drömmarna undervisande i sin karaktär, och riktade till mig personligen. Ofta förstår jag inte budskapen i drömmarna med en gång, utan det kan dröja, ibland upp till ett år, innan jag förstår vad de ville säga. Därför är jag alltid noga med att skriva ner dem, så att jag kan gå tillbaka till dem, när Anden påminner mig om dem. För drygt ett år sedan fick jag en dröm som handlade om "Guds kraft". Den är som följer:
Jag sitter i en stor soffa, där en medelålders man ligger ner och får massage på huvudet av en asiatisk kvinna. Efter att kvinnan masserat mannen ett tag så säger hon plötsligt på knagglig svenska: "Åååhhh, nu kommer Guds kraft. Ta emot!"
Jag känner genast ett obehag, och visste med en gång att det inte var frågan om kraft från Gud, utan från den onde. Jag försöker värja mig, men kraften kommer in i mig som en stark stöt in genom munnen ner till mitt inre, och sedan ut mot armarna och benen. Hela kroppen spändes ofrivilligt i en båge, som om jag hade fått en stöt genom elektriska stolen.
Jag ber om Jesu blods beskydd, och"kraften" hoppar ur mig. Efter några sekunder hoppar "kraften" in i mig igen. Och jag ber återigen om Jesu blods beskydd och "kraften" hoppar ur mig. Men återigen kommer den in i mig, och i nästa stund vaknar jag från drömmen.
Drömmen var mycket obehaglig, och "kraften" kändes mycket verklig. När jag vaknade undrade jag länge varför Gud ville att jag skulle få uppleva denna drömmen. Tydligt var i alla fall att "kraften" inte var från Gud, och att Jesus befriade mig från den.
Jag har tänkt att om det nu är så att Jesus beskyddar mig, så borde jag egentligen inte alls ha fått "kraften" in i mig från början. Men såhär ett år senare vet jag att Gud bara ville låta mig erfara hur denna "kraften" kändes i mig, i min kropp. Jag menar alltså att vi inte behöver vara rädda för denna "kraften", utan kan vara helt säkra på att den inte kan hoppa in i oss, om vi håller oss till Jesus. Och om vi ändå på något olyckligt vis skulle få "kraften" i oss, så kan vi vara säkra på att Jesus befriar oss om vi vänder oss till Honom.
Men var finns då kopplingen mellan denna dröm om "Guds kraft" och profetrörelsen? Jo! En vecka efter att jag fick drömmen, läste jag en bok, skriven av Bill Johnson, som heter "När himmelriket tränger fram", utgiven av bok- och bibelförlaget CorVita. Bill Johnson är en av de tre herrarna som ska undervisa på helandekonferensen i Malmö.
Kapitel 10 har rubriken "Utan kraft: onödigt och obalanserat". En bit in i kapitlet berättar Bill Johnson om en egen upplevelse han har haft. Rubriken för detta avsnitt är "Min historia - underbar, men inte så trevlig":
I mitt sökande efter mer kraft och smörjelse i min tjänst har jag rest till många städer, bl.a. Toronto. Gud har använt mina erfarenheter på sådana platser för att göra mig redo för livsförvandlande möten hemmavid.
En gång mitt i natten kom Gud som svar på min bön om att få mer av honom, men inte på ett sätt som jag hade förväntat mig. På ett ögonblick gick jag från djup sömn till att bli alldeles klarvaken. En oförklarlig kraft, som inte tycktes vara långt ifrån den elektriska stolen, började pulsera i min kropp. Det var som om jag hade blivit instucken i ett vägguttag och tusen volt elektricitet flödade genom min kropp. Mina armar och ben sköt ut i tysta explosioner som om någonting frigjorts i mina händer och fötter. Ju mer jag försökte sätta stopp för det, desto värre blev det.
Jag upptäckte snart att det här inte var en brottningsmatch som jag skulle vinna. Jag hörde ingen röst och jag fick inga syner. Det var rätt och slätt rå kraft … det var Gud. Han kom för att svara på en bön som jag hade bett under flera månader - "Gud, jag måste få mer av dig till vilket pris som helst!".
När jag läste detta, så blev jag direkt påmind om min dröm som jag hade fått en vecka tidigare. Det var ju exakt samma upplevelse som beskrevs! Att kraften kändes som "elektriska stolen", och att den kom igen, och igen och igen. Som ni alla förstår, så fick detta mig att undra var Bill Johnson egentligen befinner sig på för väg. Det var i alla fall helt klart och tydligt för mig att jag inte bör gå i hans fotspår. Om jag skulle börja följa honom så skulle jag gå emot vad den Helige Anden hade visat mig.
För drygt en månad sedan fick jag läsa följande om en annan herre, Rodney Howard Browne, som också han tillhör Profetrörelsen:
Rodney Howard Browne kommer ursprungligen från Sydafrika. Där arbetade han vid en bibelskola (Rhema) inom Trosrörelsen. Under en period eftertraktade Browne så enormt att få tag i Guds kraft, att han en dag ropade till Gud:
"Antingen kommer du hit ner och rör vid mig, eller så kommer jag upp till dig och rör vid dig!"
Om och om igen skrek han till Gud: "Gud, jag vill ha din kraft!"
Vid detta tillfälle kom en kraft över honom som han beskriver var som att sätta fingrarna i ett eluttag. Han trodde han skulle dö av de strömmar som gick genom kroppen. Året var 1979. Efter denna upplevelse började folk som Browne bad för falla till golvet och somliga blev som "klistrade" eller "naglade" fast vid golvet av någon kraft ("glued by the spirit"). Sedan skulle det dröja tio år tills Rodney Howard Browne kunde börja verka fullt ut i denna kraft. Han hade då flyttat med sin fru till USA.
Men oj! Där har vi den där "Guds kraft", som känns som elektriska stolen, nu igen. Det verkar alltså vara fråga om en upplevelse som följer i Profetrörelsens spår.
Det pratas mycket om "Guds kraft" inom Profetrörelsen. De vill mena att denna kraft måste vi fyllas med om och om igen för att kunna utföra under och mirakler, eftersom vi "läcker". Och påfyllning får vi bl.a. genom att söka oss till de stora "gudsmännen" som finns inom Profetrörelsen, bl.a. lokaliserade i Toronto. Det blir många resor i jakten på "gåvor" och "Guds kraft".
Eller som Bill Johnson själv beskriver i sin bok:
Jag måste vara villig att ge mig ut på en resa för att få vad jag behöver. Om Gud är någon annanstans än där jag är, måste jag gå dit! Om han använder en annan person mer än han använder mig, måste jag ödmjukt gå till den personen och be honom eller henne be för mig genom handläggning.
Någon kanske frågar: "Varför kan inte Gud röra vid mig där jag är?" Det kan han. Men vanligtvis verkar han på sätt som betonar vårt behov av andra, i stället för att göra vårt oberoende större. Kloka människor har alltid varit villiga att gå dit där Gud är.
Själv är jag just en sådan som frågar: "Varför kan inte Gud röra mig där jag är"? Och som svar på Bills tankar om beroende, så anser jag också att vi är beroende av varandra, men inte alls på det sätt som Bill uttrycker. Vi kan ju se oss själva som olika delar i en och samma kropp, där vi alla hjälper varandra och stödjer varandra. Men Bill beskriver det som att vi är beroende av varandra för att ens kunna BLI EN DEL av kroppen. Och det blir ju fel.
Och var säger bibeln att Gud finns någonstans? Finns han i Toronto, men inte i Montreal? Ett bra bibelord, som jag kommer att tänka på är följande, som handlar om Ordet, om Jesus Kristus, som vi ska följa:
5 Mos 30:12-14
12 Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.
Vi ska alltså inte behöva åka land och rike runt i vår "jakt på Gud". Vi kan räkna med att Han finns oss nära. Men visst kan det hända att Han uppmanar oss att åka till någon plats, i något särskilt syfte. Och Hans ledning gör vi ju bäst att alltid följa. Men jag tror det blir fel om vi gör oss själva till jägare. Genom stillhet och förtröstan blir vi ju starka! Det är i alla fall vad Herren själv säger i sitt ord (Jes 30:15).
Och nu tillbaka till denna helandekonferens. På deras hemsida kan vi läsa följande om konferensen:
Målet med denna helandeskola är att på ett praktiskt sätt demonstrera helande genom den Helige Ande. Vi vill också ge Guds kraft vidare så att deltagarna själva blir utrustade att fungera i helande. De ämnen som tas upp är noggrant utvalda, t.ex. kunskapsord, modell för helandebön, helande i historien, vanliga fenomen i väckelser, tro för helande samt den bibliska grunden för helande. Deltagarna får också själva vara aktiva och många tillfällen ges till förbön för helande och förmedling av Guds kraft.
I texten ovan kan vi återigen läsa om "Guds kraft". Det gör mig, som ni förstår vid det här laget, lite konfunderad. Jag ställer mig frågan vad det egentligen är för en slags kraft som förmedlas. Men den frågan kan jag inte helt säkert svara på. Däremot kan vi ju lära oss något om "Guds kraft" så som den beskrivs i Bibeln, så blir vi bättre rustade när vi ska pröva olika slags "krafter". Vi kanske ska titta närmare på vad vi kan läsa om "Guds kraft" i bibeln.
Ganska så snabbt hittar jag följande bibelställe i Apostlagärningarna:
Apg 8:9-11
9 Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. 10 Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften." 11 De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster.
Här kan vi alltså se exempel på att "Guds kraft" inte alltid är kraft från Gud, utan har en annan källa. Precis så som jag fick erfara i min otäcka dröm.
Vi kan läsa vidare om "Guds kraft" i följande bibelställen:
Rom 1:16
Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.
1 Kor 1:18
Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
1 Kor 1:22-24
22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.
1 Kor 2:1-5
1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. 2 Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
2 Kor 4:4-6
4 Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. 5 Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 6 Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.
2 Kor 13:3-5
3 Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
Om vi ska tro det Paulus skriver i sina brev till Romarna och Korinthierna, så verkar "Guds kraft" vara kopplat till evangelium om Jesus Kristus, och inte handla om en kraft som känns som "elektriska stolen", eller en kraft som vi kan överföra genom handpåläggning.
Med tanke på vad vi kan läsa om "Guds kraft" i bibeln, och med tanke på de s.k. "guds-kraft-upplevelser" som Bill och Rodney, och även jag själv fått erfara, så tycker jag att det finns god anledning att vara aktsam vad gäller helandekonferensen som ska hållas i Malmö i augusti. Bara för att det sker tecken och under är inte ett kvitto att det är rätt ande. Tyvärr verkar det som att många kristna tror att bara för att det sker saker, så är det Gud som verkar. Men detta är inte vad Guds ord lär oss.
Kom ihåg att vi alltid gör rätt om vi "prövar allt och behåller det goda"! Då är vi trogna vår Herre Jesus Kristus. Paulus ord till Korinthierna passar bra i sammanhanget:
2 Kor 11:2-4
Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. 3 Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. 4 Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.
Med Jesus Kristus som Herre, som vårt huvud, och inte oss själva eller någon annan som vårt huvud, så kan vi lita på att vi vandrar rätt på vägen. Men om vi ändå skulle falla och fastna i någon snara som får oss på sidovägar, vilket jag tror är mer en regel än ett undantag för oss alla, så finns vår trofasta Jesus där, och räcker ut en hand, och kan resa oss upp igen, på rätta vägen.
Vi behöver inte vara rädda för att falla. Jag är den förste att erkänna att jag själv gjort det, ett flertal gånger. Det brukar såklart sällan vara en helt igenom trevlig upplevelse, men lär oss samtidigt att vi är totalt beroende av Herren Jesus Kristus, och att vi inte kan förlita oss på vår egna, eller andras förmåga att leda oss. Och ett ord att lita på är att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa (Rom 8:28).
EN är vårt huvud. EN är vår frälsare. Jesus Kristus! Och HAN ska ha all ära för att han älskar oss och har tålamod med oss, och håller oss upprätta. Jesus Kristus är vår Guds kraft!
En fin gammal psalm, vars text utgör en bra bön om helgelse, får avsluta inlägget:
1.
Mer helighet giv mig,
mer mildhet, o Gud,
mer sorg över synden,
mer lust för ditt bud,
mer tjänande kärlek
som ej söker lön,
mer tro på min Jesus,
mer kraft i min bön.
2.
Mer tacksamhet giv mig,
mer saktmodigt sinn,
mer iver att söka
din ära, ej min,
mer smärta med Jesus,
mer fröjd av hans tröst,
mer styrka att lida,
mer frid vid hans bröst.
3.
Mer tålamod giv mig,
mer salighetshopp,
att frigjord från världen
mot målet se opp.
Mer uthållig gör mig,
på frukter mer rik,
mer redo för himlen,
mer, Jesus, dig lik.
Text av Philip Paul Bliss 1873, översatt av Lilly Lundequist år 1887.
