Enkelheten i Kristus

Det här är en studie i Ordet, skriven av en bekant till mig, som handlar om "enkelheten i Kristus". Studiet redogör för själva innebörden i ordet "enkelheten i Kristus" som vi återfinner i 2 Kor 11:3-4. Studiet är ett försök till översikt som visar oss hur allt är knutet till Jesus Kristus från början till slut. Utanför honom finns ingenting. Endast i honom finns frälsningen.

ENKELHETEN I KRISTUS

Reformationsbibeln 2 Kor 11:3-4

Men jag fruktar att såsom ormen bedrog Eva med sin listighet så skall också era sinnen vändas bort ifrån enkelheten i Kristus. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus, som vi inte har predikat, eller om ni får en annan ande, som ni inte har fått tidigare, eller ett annat evangelium, som ni inte har tagit emot, då fördrar ni det alltför väl.

Uttrycket enkelheten i Kristus har här betydelsen: den Ende, unike (i motsats till "en annan Jesus") - en PERSON Jesus Kristus, den UPPSTÅNDNE Jesus Kristus!

Enkelhet för också tanken till "unik" i lära och praxis, dvs det finns ingen "annan". En enda finns i beteckningen:

- En enda Gud

- Ett enda Offer

- En enda medlare (Jesus Kristus) mellan Gud och människan

- En enda människas fall (Adam)

- Genom en enda människa (Jesus Kristus) uppståndelsen från det döda

- Ett enda Namn (i himmelen och på jorden, genom vilket vi kan bli frästa)

- Ett enda bud (budet att älska Gud och varandra)

- En enda Kropp (Kristi församling)

- En enda Ande (Den Helige Ande)

- Ett enda evangelium (Jesu Kristi evangelium)

(m.fl.)

Andra väsentliga uttryck/beteckningar i Ordet som klargör denna enkelhet i Kristus, han som är "verkligheten själv" (Kol 2:17), är följande:

"i Kristus" (2 Kor 1:20 m.fl.)
"med Kristus" (Kol 3:3 m. fl.)
"genom Kristus" (Joh 3:17, Ef 1:5 m.fl.)

Dessa uttryck förekommer många gånger i Ordet, särskilt i Efesierbrevet och Kolloserbrevet. I NT återfinner vi 60 st sådana uttryck, varav 47 st utgörs av "i Kristus", vilket pekar på hur stor betydelse denna sanning har.

Ef 1:9-10

Han Gud Fadern (Skaparen) har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt sitt välbehag, som han har fattat inom sig själv, med hänsyn till den planen i tidernas fullbordan nämligen att i Kristus sammanfatta allt, både det som är i himlarna och det som är på jorden.

Kol 1:27

hemligheten är Kristus i oss, vårt härlighets hopp!

Uttrycket "I Honom" är Jesus Kristus, Messias, som är till före allt annat:

I Honom - består allting (Ef 1:4)

I Honom - bor Gudomens hela fullhet kroppsligen; den osynlige Gudens avbild (Joh 14:7-9, 1 Joh 4:2)

I Honom - ligger alla visdomens och kunskapens skatter fördolda (Kol 2:3)

I Honom - har vi blivit utvalda innan världens grund var lagd (Ef 1:4)

I Honom - är vi förutbestämda till barnaskap hos Gud (Ef 1:6, Joh 1:12)

I Honom - har vi återlösning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom (Ef 1:7)

I Honom - har vi också blivit beseglade med Löftets Helige Ande. En PANT FÖR VÅRT ARV, tills vi är friköpta att vara hans egendom (Ef 1:13-14)

I Honom - är vi skapade till goda gärningar, som Gud har förberett, för att vi skall vandra i dem! (Ef 2:10, Rom 6+8)

I Honom - blir vi uppbyggda till en Guds boning i Anden (Ef 2:22)


Vad är då arvet?

Är vi barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar (Rom 8:17)

Vad gäller vår framtid i evigheters evigheter: vi vet ännu inte allt, men Uppenbarelseboken 19-21 ger oss information:

- Genom döden eller uppryckandet vid Jesu andra tillkommelse kommer vi hem till Herren i det himmelska - den första uppståndelsen.

- Där och då står bröllopet mellan Bruden och Kristus.

- Vi får därefter vara med Jesus i Tusenårsriket. Som präster, och styresmän regerar vi med honom.

- Vi får bo i det nya Jerusalem.

- Vi upplever skapelsen av en ny jord och en ny himmel (efter tusenårsriket).


SE VILKEN FRÄLSNING HAN, HIMMELENS GUD, BERETT ÅT OSS SOM TROR PÅ JESUS KRISTUS - GUDS LAMM.

Allt detta utan vår egen förtjänst - genom tro allena!
Må då inte vi lovsjunga och tacka honom mera redan här!

/I.B.

Det byggs ett heligt tempel här på en syndfull jord
Det bär Guds egen stämpel, dess mönster är Guds ord
Och Frälsarens försoning, det är den grund som bär,
Och denna Herrens boning, det Guds församling är

Gud sina vittnen sänder med evangelii ord
Och ifrån alla länder Han kallar ut sin hjord:
Ett rike utav präster, Guds egen sannings tolk,
Men främlingar och gäster bland alla jordens folk

O, underbara enhet: en enda Kristi kropp
Och uti hjärtats renhet, en Ande och ett hopp
En Herre vi åkalla, en tro, ett dop det är
Och i och över alla en Gud och Fader kär

O, helga Guds församling, du Jesu kära brud
I världen blott en främling, men dyrbar inför Gud
Se uppåt, bed och vaka, din Brudgum väntar dig
Snart kommer Han tillbaka att hämta dig till sig

Text av Paul Ongman

Prästens lilla kråka

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde. 

Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.

Tänk vilken humor vår Fader har. "Prästens lilla kråka", denna välkända barnvisa som vi säkert alla någon gång har sjungit, fick jag som svar när jag igår funderade över alla vilseledande läror som finns, och som får oss att hamna i diken. Misstaget vi gör är att vi tappar kontakten med vårt huvud Jesus Kristus, han som ska styra skutan. Istället överlåter vi rodret antingen åt oss själva, eller åt någon annan människa. Människor far ju vilse hela tiden, inte kan vi förtrösta på sådana! Inte undra på att vi hela tiden ramlar i diken! Att vi aldrig lär oss. Det är ju så enkelt egentligen, att t.o.m. ett barn klarar av att förstå detta.

Herren Jesus Kristus vill vara huvudet åt oss. Han kan inte tvinga oss, men om vi överlåter rodret till honom så ska vi se att det går oss väl. Herren kör, och vi får åka med. Vi behöver bara komma ihåg en enda sak: att ingen annan än Jesus kan hålla oss på vägen.

Vi har en väg att vandra här på jorden, och vår Herre leder oss fram. Bara vi håller Honom stadigt i handen, finns inget som kan dra oss bort från vägen. Låt ingen bedra dig. Lyssna på din Herdes röst. Endast EN kan vi lita och förtrösta på.

Fast mörka moln sig hopa, Och vägen törnig är,
Vi ändock säkert veta: Oss Kristus leder här.

Ty Jesus är vår hövding, Den stig han valt är ljus.
Den sig förtrott åt honom, Han för till Faderns hus.

Han känner vägen framför, Och farorna på den.
Hans arm är stark och mäktig, Hans kärlek håller än.

Vår väg är ofta enslig, Och tomhet runt omkring,
Men ledas vi av Jesus, Vi frukta ingenting.

(Psalm av Robert Harkness, översatt av Otto Witt)

Genom stillhet och förtröstan

"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stilhet och förtröstan blir ni starka".

Ovanstående ord, om stillhet och förtröstan, finner vi i Jesaja 30:15. Detta kapitel handlar om Guds folk i Juda, hur de fick förakt för Guds ord, och inte ville höra Herrens undervisning. De ville hellre följa sina egna vägar. De ville hellre förlita på sig själva än på Herren.

Herren har manat mig att skriva för kristna. Det huvudbudskap han vill att jag ska förmedla, är att vi var och en måste närma oss Honom och hans ord i Bibeln. Det är svåra tider vi lever i, och det kommer att bli svårare. Därför behöver vi alla, var och en, förbereda oss inför detta. Vi måste bli starka så att vi inte tappar modet när det stormar än mer.

Meningen är ju att vi ska vara ljus i denna mörka värld. Men för att kunna vara sådana ljus, så att vi kan hjälpa andra, måste vi först själva överlåta våra liv till Jesus. Vi måste var och en lära oss att känna igen vår Herdes röst. Vi måste var och en lära oss att ledas av Herden så att vi förmedlar vidare det liv som han ger till oss.

Följande psalm handlar just om hur vi överlåter oss:

Stilla, min själ, för Jesus, Bliv uti hans förbund!
Du har behov att dväljas, Med honom varje stund.
Var skall en väg du finna, Här på en villsam jord,
Om du ej följer honom, Lyssnande till hans ord?

Stilla, min själ, för Jesus, Stilla i bön och tro!
Då skall från honom spridas, Ljus i ditt hjärtas bo.
Giv honom, vad han gav dig, Lägg allt uti hans hand!
Han skall dig rena, fylla, Leda med kärleksband.

Stilla, min själ, för Jesus, Granska hans egen bok!
Mat for din själ han giver, Gör dig för himlen klok.
Och, då du lydigt vandrar, efter vad där du ser,
Herren av kraft och klarhet, Giver dig mer och mer.

Tag mig vid handen, Herre, Led mig din egen stig!
Om den än sällsam ter sig, Hem den dock före mig.

(Okänd författare, översatt från norska av Otto Witt)

En gren som aldrig släpper taget

Skogen är en av mina favoritplatser. Där kan jag plocka svamp, där kan jag fotografera vacker natur, där kan jag dra mig undan trafikens brus och andra missljud.

För ett par månader sedan, på en av mina skogspromenader, fann jag en koja som var byggd av grenar. På kojan hängde en fin namnskylt. Där stod: "Grenen som aldrig släppte".

Namnet på kojan fick mig att tänka på Jesus som vinstocken, och vi som grenarna. Att vi som grenar inte får släppa taget om vår vinstock Jesus. Utan Honom kan vi ingenting göra. Om vi förblir i Honom och Han i oss kan vi bära rik frukt. Om vi däremot släpper taget, så förtorkar vi. Sådana förtorkade grenar samlas sedan ihop, och kastas i elden (läs om Jesus som vinstocken i Joh 15:1-8).

Om vi förblir i Honom får vi del av den frid, glädje och vila som Han vill ge oss. En frid som även kan bestå när omvärlden larmar och stormar som mest. Låt oss därför vara grenar som aldrig släpper taget!

Psalm av F.M. Lehman (översättning av Otto Witt):

Har du funnit din viloplats i Jesus,
Som en gren uti Guds vinträd ympad in?
Har du frid, som ej ondskans makt kan skingra?
Har Guds Andes fullhet också blivit din?

Har du tro, som ej någonsin skall svikta,
När bekymren uti livet stormar an?
Har du nåd, som i varje strid skall vinna,
Och som dig i varje nöd bevara kan?

I hans närhet det finns plats av stillhet,
Där ej världens larm och oro kan oss nå,
Där vår själ vilar trygg uti hans omsorg,
Och där frid utav hans egen frid vi få.

Här vi vila och njuta av hans fullhet,
När han själv oss sluter i sin famn.
Och fast stormarna mäktigt mot oss rasa,
Skall han föra oss till löftets trygga hamn.

Har du funnit din viloplats i Jesus,
Som en gren uti Guds vinträd ympad in?
Där är ro från sorg och nöd uti bönens stilla vrå.
Där kan seger, ständig seger bliva din.

Vår klippa i stormen

Minst sagt förvillande. Förvillande det vi ser hända i världen. Förvillande det vi ser inom kristenheten. Frågor som väcks är: Vad händer nu? Blir det krig? Blir det svält? Vem ska man tro på? Vem ska man lita på? Vem har rätt? Vem har fel?

Buden är många. Åsikterna likaså. Vad kan vi göra för att komma rätt?

Ett hett tips är att söka sig till KLIPPAN!

Se fotot och psalmen nedan som ett meddelande från Herren:

Håll dig vid klippan, dyrköpta själ!
Det skall för evigt då gå dig väl.
Farorna hotar, hotar med död,
Håll dig vid klippan kvar i all nöd!

Snart är det över, tålamod blott,
Frälsaren säger: Tiden är kort.
Låt det då storma, hör ej därpå!
Håll dig vid klippan! Den skall bestå.

Fruktan och oro, ängslan och kval,
Synder och sorger, allt utan tal,
Lämna åt Jesus! Stor är hans makt.
Håll dig vid klippan, tro vad han sagt!

Varför då sörja, när du, min vän,
Knappt hinner börja sorgen, förrän
Bärgad på stranden salig du står?
Just genom klippan himlen vi når.

Tänk, vilken sällhet - mötas en gång!
Suckar ej blandas mer i vår sång.
Därför vi sjunger om det igen:
Håll dig vid klippan, så går det hem!

O.A. Ottander 1878 • Bearb. 1985