Via nyhetsmedia kan vi se hur naturkatastrofer, uppror och krig blir allt vanligare. Vi kan också se hur världen förändras på andra sätt. Vi kan se hur somliga blir bara rikare och rikare, hur andra blir fattigare och fattigare. Hur miljarder med människor kämpar med att få mat för dagen, medan andra lever i överflöd och får slänga mat som de inte hinner äta upp innan den blir dålig. Vi kan se hur människan också förflyttat gränser på moraliska och etiska områden. Det är en snabb utveckling som skett på bara några tiotals år. Vi kan även se hur djur, fåglar, fiskar och insekter dör i massor, ibland på helt oförklarliga sätt.
Allt detta som sker borde vara en väckarklocka för alla oss som är kristna. Vågar vi blunda och hålla för öronen, och låtsas som att ingenting allvarligt händer, och fortsätta leva våra liv precis som vanligt, eller ska vi vakna upp från vår djupa sömn och på allvar överlämna våra liv i Guds händer, och låta Hans vilja råda?
Det som nu sker i världen borde få oss att verkligen inse faktum att denna värld inte kommer att bestå. Världen är full av lidanden, och jorden är ju satt under förgängelsen. Men Gud har ju en frälsningsplan för denna värld, som heter Jesus Kristus. Denna hemlighet, som ju egentligen inte är en hemlighet utan borde basuneras ut på gator och torg, är ju uppenbarad för oss kristna. Det enda hoppet för denna världen är ju Jesus, och inte kan vi hålla på detta hopp för oss själva?
För ungefär ett år sedan var jag på ett kvällsmöte där man bjudit in en gästpredikant. Han predikade med stor entusiasm om hur han var övertygad om att Jesus snart kommer tillbaka. Predikanten var alldeles överlycklig över detta faktum, och berättade att han bad till Gud om att han ska få vara kvar på jorden och få uppleva detta lyckliga ögonblick. Själv kunde jag inte alls känna samma lycka och entusiasm över detta faktum, att Jesus ska komma tillbaka. Det fick mig att på allvar fundera över mig själv och min egen tro. Jag visste ju att det står i Bibeln, i NT, på flera ställen att vi ska se fram emot vår Herre Jesu Kristi återkomst, men jag kunde inte alls känna denna glädje. Mina tankar var istället: "Jag måste ju först få gifta mig, och skaffa två-tre barn, köpa ett hus på landet, och leva glada, lyckliga dagar här på jorden. Sen kan Jesus få komma tillbaka".
Sådana tankar, som jag fick där och då, tror jag att jag som kristen är långt ifrån ensam om att tänka. Kanske är de framför allt vanligast bland kristna i den rika västvärlden som ju lever ett ganska gott liv på denna förgängliga jord. Det är nog verkligen sant det som står i bibeln att "pengar är roten till allt ont". Vår rikedom får oss lätt att börja älska det som finns i världen. Jag tror absolut inte att det är fel att uppskatta allt det fysiska som vi kan ta del av här på jorden, men vi får aldrig glömma att vi bara är här en kort stund av evigheten, och att vi har ett ansvar som kristna att vara ljus och salt i en värld full av lidande, en värld som kommer att gå under förr eller senare.
Dagarna efter detta för mig omskakande möte, bestämde jag mig för att jag också ville känna glädje inför Jesu återkomst. Vägen dit blev för mig att stänga in mig i min kammare, be till Gud om att Han skulle leda mig på rätta vägar, att Hans vilja ska ske, och läsa mycket i Bibeln. Kort och gott blev det att "söka Guds rike". Vi har en bön som Jesus visat för oss, som står uppskriven i Matt kap 6, som heter "Fader vår". Den kan vi be.
Fader vår som är i himmelenHela Matteus kap 6 är egentligen värd att citera i detta sammanhang, om att få bli frigjord från denna världens bojor och istället se fram emot att Jesus kommer tillbaka, vilket samtidigt innebär denna tidsålders slut.
Helgat varde ditt namn
Tillkomme ditt rike
Ske Din vilja, såsom i himmelen
så och på jorden
Vårt dagliga bröd giv oss idag
och förlåt oss våra skulder
såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro
Inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet
Amen
Vi kan bl.a. läsa att vi inte ska samla skatter på jorden där rost och mal förstör, utan istället samla skatter i himlen. "Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara." (Matt 6:19-21).
Vi kan i Matt kap 6 också läsa det välciterade "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matt 6:33-34).
Om vi har det bra i denna världen, om vi är friska, har ett bra jobb, god ekonomi och goda relationer till familj och vänner, så får vi inte smaka så mycket på denna världens lidanden. Vi får istället bara smaka på denna världens goda och då är det lätt att vi glömmer bort att denna världen faktiskt kommer att gå under. Vi blir upptagna med vårt goda liv, och kanske bekymrar oss över en trasig bil, för lite tid till fritid och nöjen, och dåligt väder på vår semester på sommaren. Kanske har vi svårt att bestämma och komma överens om nästa års semesterresa, om den ska gå till Grekland eller Thailand?
En sak vi måste komma ihåg är att vi inte kan ta något för självklart i detta livet. Varje dag är en gåva, och vi vet inte alls vad som kan hända i morgon. Tänk på alla japaner som förlorat all sin egendom i tsunamin, och kanske till och med förlorat även sina nära och kära. Det finns en bra bibelvers i Jakobs brev som säger oss hur vi bör tänka om morgondagen, Jak 4:13-15:
13 Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
14 Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner.
15 I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det."
Vi bör alltså ödmjuka oss inför Gud, och inte prata självsäkert om morgondagen. Vi kan inte förtrösta på våra rikedomar, att dessa ska rädda oss från världens bekymmer och lidanden. Dessa kan plötsligt tas ifrån oss, kanske redan imorgon eller i nästa vecka. Endast EN kan vi sätta vår förtröstan på och det är Gud, vår Fader i himmelen.
Nu åter till huvudfrågan i detta inlägg, om du ser fram emot Jesu återkomst. Om du känner att du INTE gör det tror jag att det beror på en, eller kanske två av följande punkter:
1. Innan Jesus kommer tillbaka, så vill du leva det goda livet här på jorden som du har planerat för. Precis så som jag själv tänkte att jag först vill gifta mig, skaffa barn, och så småningom också få barnbarn och kanske en sommarstuga.En sak som jag har lärt mig under året som har gått, sedan det där mötet med gästpredikanten, är att om vi känner som i punkt ett eller två ovan, så har vi inte lärt känna Herren tillräckligt, och har inte överlämnat oss själva fullt ut i Guds händer. Vi har inte fullt ut ställt vårt hopp till Jesus Kristus. Vi är ännu bundna i denna världens bojor på ett eller flera områden i vårt liv. Men hur når vi målet? Hur blir vi fria?
2. Du fruktar över allt hemskt som ska hända i ändetiden, om Guds vredesdom och kanske tvivlar på om du blir frälst? Och kanske har du stor fruktan över vad som kommer att hända dina nära och kära som ännu inte har tagit emot frälsningen Jesus Kristus?
Det Gud förväntar sig av oss som kristna är att vi tror på Jesus Kristus, och håller hans bud. Budet vi ska hålla är "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv" (Luk 10:27). På detta enda bud är hela lagen uppfylld. Budet kallas också för "kärleksbudet".
Säkert många av oss känner prestationsångest över detta att älska alla våra medmänniskor. Det vi ska komma ihåg då är att vi inte i oss själva klarar att älska, utan kärleken kommer ifrån Gud. Det är endast med Guds hjälp som vi kan älska och hålla kärleksbudet. I 1:a Johannes brev kan vi läsa i 4:e kapitlet:
7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.
8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.
9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.
10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.
12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.
13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande.
14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.
15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud.
16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.
17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen.
18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19 Vi älskar därför att han först har älskat oss.
20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.
21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
Men hur når vi fram till detta bud, att älska Gud och varandra? Egentligen är det inte svårare än att vi söker Guds rike först och främst, och inte det som finns på jorden. Det är ett VAL vi gör. Vi säger JA till att överlämna oss själva i Guds händer, och följa den väg som Han har bestämt för oss. Sedan får vi från Gud den kraft och hjälp vi behöver.
Det står i vers 8 ovan att "Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek". Gud vill alltså att vi ska lära känna Honom, att vi söker Honom och lär känna den kärlek som Han har till oss. Men för att vi ska bli mottagliga för denna kärlek krävs att vi är öppna för den. Om vi fastnar i det jordiska så blir vi per automatik mindre mottagliga för Guds kärlek. Gud älskar oss i alla fall, men får svårt att verka i och genom oss. Vi får svårt att sprida Guds kärlek och hoppet om evigheten vidare till våra medmänniskor.
Kanske blir vi rädda för att vi ska gå miste om något gott? Är vi rädda för att om vi ger oss själva fullt ut till Gud så blir vi sorgliga och olyckliga människor som ingenting har i denna världen? Det vi då ska komma ihåg är att Gud ger oss en gudomlig frid och glädje som denna världen inte kan ge. Denna frid och glädje mättar oss, och stillar våra begär efter att söka lycka och glädje i denna världen. Och vi har ju dessutom löfte från Gud att Han kommer att ge oss det vi behöver för att kunna leva i denna världen. Alltså har vi inget vi behöver bekymra oss för! Vi kommer inte att känna att vi saknar någonting.
Nu har det förflutit ett år sedan jag var på det där mötet med gästpredikanten. Jag kan berätta att jag ser mycket ljusare på Jesu återkomst. Jag tror inte att jag har nått fullt fram ännu. Fortfarande har jag några rädslor som kan poppa upp i mitt inre ibland, men det tror jag händer oss alla. Och hur tänker jag om mina planer om att gifta mig och skaffa barn? Detta är inget jag längre bekymrar mig över. Självklart tycker jag att det vore trevligt, och är fortfarande något jag önskar mig. Mycket möjligt får jag också vara med om detta, men mitt fokus är först och främst att söka Guds rike. Jag lovar dig, det ger en otrolig mättnad, och leder till att vi kan släppa taget om sådant som håller oss bundna på jorden.
Avslutningsvis några ord om vår Herre Jesu återkomst:
Upp 22:20
"Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus!
Och när kommer Han?
1 Petr 3:8-9
8 Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.
9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
Vi vet inte den exakta tiden när Han kommer, men Han dröjer alltså för att vi ska få tid att omvända oss till Honom. Men denna tid varar inte för evigt. Själv tror jag att det inte är långt kvar tills denna tidsålder tar slut. Vad gör vi bäst av tiden som är kvar? Sök Guds rike först. Lär känna Herren och Hans kärlek, och Han ska visa oss vägen som vi ska vandra på den tid vi har kvar på jorden.
