Följande psalm från Segertoner, av Linnea Hofgren, säger oss mycket om hur livet i Herren ska vara:
Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen,
ifrån Guds eget väsen den rena kärleken.
Här nere till vårt öra så många missljud når,
Men Gud är saligheten, säll den som det förstår.
När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud,
i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud.
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord,
då blir av hela mänskan en lovsång utan ord.
Men för att därtill komma man måste bliva tom
Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom.
När Herren där vill tala man måste vara still,
att Han med instrumentet får göra som Han vill.
När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här,
jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär.
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron,
blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.
