Detta inlägg är lite mer personligt och handlar framför allt om min väg till Ordet och mitt uppdrag som Herren lagt på mitt hjärta. Nu kanske du som läser tänker att det kan ju inte vara särskilt intressant att läsa om. Men Herren har manat mig och inspirerat mig till att skriva detta, och därför tror jag att det kan finnas något matnyttigt och tankeväckande för åtminstone någon som läser inlägget.
Sedan ett år tillbaka har jag i stort sett enbart läst i Ordet, och hoppat över alla andra "kristna" böcker, TV och tidningar. Strax innan jag fattade detta beslut hade jag under en månads tid "matat" mig själv med en känd amerikansk kristen förkunnares undervisning (Joyce Meyer). Det var en kristen bekant till mig som hade tipsat om henne. Själv var jag helt okunnig om kristna förkunnare. När jag lyssnade på denna Joyce Meyer växte önskemålet i mig att jag ville "bli som henne". Så här efteråt förstår jag att detta var fel väg att gå. Inte är det Guds mening att jag ska bli som ett annat kristet medsyskon. Jag ska ju efterlikna Jesus, och inte vara någon annan än den jag själv är skapad till att vara.
Jag blev också av andra kristna rekommenderad att läsa böcker av bl.a. Bill Johnson och Kenneth Hagin. Nu kom jag aldrig längre än att jag hann köpa (men inte läsa) en bok av Bill Johnson, "När himmelriket tränger fram", och läsa den första sidan i en bok av Hagin. Vad Hagins bok hette minns jag inte men jag minns att den började med en bön som återfinns i Efesierbrevets första kapitel, om att be om "…vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om Honom". Jag hann läsa denna bön, och sen var det som att det inte gick att läsa mer i boken. Inifrån mig kom en stark drivkraft att stänga igen boken, och istället enbart be denna bön. Det var som om Anden sa: "Hit men inte längre!".
Jag kan också berätta att jag vid denna period hade fått en otrolig hunger efter Gud, och ägnade hela dagarna åt att "mata mig själv". Min tanke var att jag skulle må bättre och bättre ju mer jag åt och växte i tron, men resultatet blev annorlunda. Jag hamnade istället i stark förtvivlan och i mörker. Jag bröt ihop och bara grät och grät. Var fanns Herren till min hjälp? Det kändes som att jag skulle dö. I ett av dessa mina förtvivlade ögonblick så talade Anden till mig med stark röst inifrån hjärtetrakten: "Jesus i mig". Detta fick mig att räta på mig, och förstå att Herren hade svarat mig. Jag förstod att det var något väsentligt som jag hade missat som Herren med detta ville påtala. Jag började då söka efter alla bibelställen som handlade om att vi har Jesus Kristus i oss.
Dagen efter denna händelse råkade jag för första gången ramla in på Lennart Jaretegs sida Bibelfokus. Där stod det om "falska kristna förkunnare", och om "falska evangelier". Detta hade jag aldrig tidigare hört talas om. Jag såg att han bl.a. skrev om Joyce Meyer, Bill Johnson och Kenneth Hagin, och han menade att de var falska profeter allihopa. Jag visste inte vad jag skulle tro om detta, men en annan sak, som Lennart skrev i en av sina artiklar, tog jag i alla fall till mig. Lennart lämnade en rekommendation att lämna alla "kristna" böcker, TV och tidningar åt sidan, och istället enbart ägna tid i Ordet. Det lät ju riktigt vettigt, tyckte jag. Gå till källan!
Nu började en tid då jag ägnade all min lediga tid i Ordet. Men vid sidan av detta så började jag mer och mer forska i det som Lennart hade fört in mig i, nämligen det om "falska profeter". Detta började ta alltmer tid av mig själv. Internet kan vara bra ibland, men den kan också vara en riktig tidsslukare! Från att tidigare ha velat bli som Joyce Meyer trodde jag nu att jag skulle bli en ny "Lennart Jareteg". Jag skulle minsann avslöja alla fula fiskar som finns. Det fanns ju massor av stackars kristna själar, bl.a. flera i min direkta närhet, som fastnat i deras snaror, och jag ville hjälpa dem loss. Jag var fast övertygad om att detta var "min uppgift". Många kvällar grät jag i nöd och förtvivlan över att de i min närhet satt fast i lögner.
Vid denna tidpunkt fick jag en dröm från Gud. Drömmen började med att en kvinna kom fram till mig och talade med ord från Herren om att "de falska profeterna är många, och de finns överallt. Men det är inte din uppgift att försöka kontrollera dem". Vad menade Herren med detta?, tänkte jag. Budskapet från Herren var att jag INTE skulle ta mig an uppgiften att avslöja alla falska profeter. Och budskapet var vidare att dessa falska profeter verkade finnas i så stor mängd, och finnas överallt att det nästan verkade meningslöst att försöka "ringa in dem".
Jag var vid denna tidpunkt inte riktigt mogen för att ta till mig detta budskap, så jag fortsatte att "tuffa på", och matade mig själv med avslöjanden om falska profeter hela dagarna, och allt mindre tid i Ordet. Jag hittade också en massa annan intressant information, bl.a. om NWO, som visade hur elaka och ondskefulla makteliter vi har i världen, och hur de via vaccinationer sprider sjukdomar och gör människor infertila. Jag fick se hur mörk världen var, och detta mörker var så kompakt så att jag nästan kunde ta på det. En sak som var positiv var att min "kärlek" för världen försvann. Men samtidigt såg jag nästan bara mörker, och inget ljus. Var fanns hoppet? Jag blev bara helt igenom bedrövad och tyckte att "allt går åt helsike". Jag blev övertygad om att jorden när som helst skulle gå under, att Sverige när som helst skulle invaderas av ryssen, att dollarn när som helst skulle krascha etc etc. Jag satt som på helspänn och kunde bara sitta vid min dator och iaktta allt som skedde runt omkring mig i världen. Jag blev som paralyserad.
I en av dessa "mörka" dagar, när jag satt där vid min dator och sökte information, fick jag helt plötsligt en syn från Herren. Jag fick se ett tomt vattenglas ställas ner med en hård smäll på mitt nattduksbord. Smällen var så kraftig att jag kunde höra den med mina naturliga öron! Det jag förstår att Herren ville säga till mig var att jag behövde ändra riktning, och dricka från Hans källa och inte från andra källor. Att ägna mer tid i Ordet. Det är ju därifrån som jag får hoppet och ljuset. Han ville att jag skulle vakna! Nu började en stegvis process där jag mer och mer lämnade min dator, och ägnade tid i Ordet istället. Jag började på allvar lära känna Herren, och började se att Han faktiskt har all makt, och att vi inte har något att frukta. Jag förstod att jag hade varit på väg åt helt fel håll, och jag är djupt tacksam för att Herren hjälpte mig upp från diket och in på rätta vägen igen. Herren började skapa en hunger och törst i mig efter att mer och mer enbart läsa i Ordet. Min bön var att Han skulle hjälpa mig att dra mig närmare Honom.
De senaste veckorna har min hunger efter Ordet ökat ytterligare, och nu ägnar jag nästan all min vakna tid att studera i Ordet. Jag är inte längre intresserad av att läsa om och veta vilka som är falska profeter. Det Herren visade mig för ett år sedan var att det räckte för mig att vara starkt medveten om att de falska profeterna finns och att jag istället för att försöka avslöja dessa, skulle ägna mer tid i Ordet. Det är där jag får kraften, och ljuset att klara mig från att fastna i "bedragares snaror". Jag kan inte förlita mig på att kunna avslöja vad som är falskt utifrån vad andra människor kommit fram till, och publicerat på Internet. Tänk om Internet helt plötsligt försvinner? Och tänk om Bibeln blir förbjuden som bok? Hur ska jag då klara mig från alla falska förkunnare? Nu börjar jag fullt ut förstå det där med att man inte kan förlita sig på andras olja, andras smörjelse och kunskap, utan att man måste skaffa sig egen olja.
Nu tror jag inte längre att jag ska bli en ny Joyce Meyer, och jag tror heller inte att jag ska bli en ny Lennart Jareteg. Jag trodde själv att jag var "andlig" och gjorde något nyttigt när jag hela dagarna sökte information om falska profeter och om avslöjanden om NWO etc, men för mig blev det bara ett ytterligare dike. Det blev undervisning som "kliade". Jag trodde jag skulle "sitta säkert" eftersom jag inte var fast i någon falsk förkunnares snaror, men jag hade fastnat ändå. Jag trodde jag var "vaken", men egentligen gjorde jag ju inget av det som Herren hade kallat mig till att göra.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Jag vill INTE säga att det är fel att avslöja falska profeter, jag vill INTE säga att det är fel att studera vad som händer i världen. De som känner att Herren leder dem till att göra det, får såklart fortsätta med det. Jag vill däremot säga att vi inte får låta detta bli ett dike, en snara, som förhindrar oss från att mata oss med den livsnödvändiga maten som kommer ifrån Guds ord, och ifrån umgängelsen med Gud i bön och tillbedjan.
Vår kallelse är först och främst att vara ett Guds barn, och följa Jesus Kristus dit Han leder oss. Att gå på rätt väg kan vi inte göra genom att sick sacka oss fram genom att lyssna på vad någon annan har bestämt vara "godkända predikanter", och undvika "icke godkända predikanter". Vi kan inte förtrösta på en annan människas rekommendationer om vad som är rätt eller fel väg att gå. Nej, vi måste ha en personlig förtröstan på Gud, och ett hjärtas inställning att vilja följa Jesus. Vi förtröstar på Jesus Kristus förmåga att leda oss rätt, och inte på en människas förmåga.
Visst kan jag så här i efterhand tycka att det är tråkigt att jag hamnade fel när jag matade mig med mörker hela dagarna, om falska profeter och annat trist. Men på ett sätt har ändå kunskapen om allt detta varit nyttigt. Jag har fått en medvetenhet om att det faktiskt finns falska profeter och falska evangelier. Och jag har fått lära mig att jag inte ska följa människor, och bli som andra människor. Att komma rätt handlar inte om att undvika det som är fel, utan först och främst att följa det som är rätt. Och det som är rätt, är att följa den gode Herdens röst, dvs Jesus Kristus. Den främsta maten bör vara att läsa i Guds ord. Genom att bli fast förankrade i Ordet så skapar vi ju oss det bästa och främsta skyddet mot att hamna i villoläror och andra frestelser.
Mitt främsta misstag var alltså att jag matade mig med mycket annat hela dagarna. Ett sätt för Gud att föra mig tillbaka på rätt väg igen, var att låta det bli riktigt mörkt. Jag kunde riktigt känna att jag inte längre vandrade i ljuset, utan hade vandrat ut ur ljuset. Gud vandrar ju inte med oss ut i mörkret, men så fort vi själva vänder oss till Honom, så finns Han där för oss, villig att hjälpa oss tillbaka på rätta vägen igen.
Jag är fast övertygad om att Jesus snart kommer tillbaka, att vi lever i ändens tid. I bibeln kan vi läsa, bl.a. i 2 Tess kap 2, att innan han kommer tillbaka, ska vi förvänta oss ett "avfall" bland kristna, dvs att kristna inte längre har den enkla, sanna tron/förtröstan på Jesus Kristus. Att kristna väljer sina egna vägar istället för att söka Herrens väg, och Herrens vilja. Och jag med många andra ser att vi idag lever i en sådan tid. Jag har mer och mer börjat se den andliga striden som pågår. Vår motståndare gör allt för att få oss på avvägar, för att eliminera vår styrka och kraft, för att göra oss "ofarliga". Därför är det hög tid att vi på allvar vänder oss till Gud, av hela vårt hjärta, och frågar oss var och en vilken uppgift han har lagt just på dig.
Och vad har Herren kallat just mig att göra? Jag vet numer att Han vill att jag ska skriva (åtminstone för tillfället), och inte bli en ny Joyce eller Lennart. Jag tror att Herren vill att jag ska "skaka om" kristna, och få dem att vakna och fundera över hur förankrade de är i Ordet, som ju är vår främsta ögonöppnare, och källa till ljus och liv. Att få kristna att fundera över om de mer förlitar sig på vad kända kristna förkunnare säger (vare sig de heter Joyce eller Lennart), eller vad vi kan läsa om falska profeter, än vad de förlitar sig på vad de själva kan läsa i Ordet. Att få kristna att fundera över om de lever i Herrens vilja, och i den kallelse som Herren har för just dem.
Herren älskar oss, Herren vill leda oss, Herren längtar efter oss, Herren vill ha oss nära sig i sin famn, men Han kan inte tvinga oss. Vi måste komma frivilligt. Vi har ju fått Jesus Kristus och ju mer plats vi lämnar till honom i våra hjärtan, och mindre plats till oss själva, desto mer kraft får vi att stå emot alla prövningar och frestelser som kommer i vår väg. Och ju mer vi äter "Kristus", Ordet, desto stadigare blir vi.
